fredag 24 december 2010

måndag 20 december 2010

Nu drar vi igång igen!!!

Nu har vi till stora delar lämnat årets Lekläger bakom oss. Fyllda med många härliga minnen från ett toppenläger har vi börjat se fram emot Leklägret 2011.

I lördags samlade de valda lägercheferna Jasmine "Jazzi" Olofsson Farr och Conny Israelsson ihop några glada själar för att börja sätta upp riktlinjerna för nästa läger. Vi kom fram till att vi behöver komma på nya obeprövade sätt att rekrytera. Så är det någon som har förslag så tas det tacksamt emot.

Det känns kul att den lilla skara som nu börjat dra i trådarna inte bara är vi som jobbat med lägret i många år utan att vi även har med helt nya eldsjälar och till och med återfunna =) Vi kommer dra i alla som vill och den minsta insatsen innan lägret kan göra stora skillnader på lägret! Hoppa på oss bara!

Jag är pepp och jag vet att de andra är det med!

/Jenka

fredag 8 oktober 2010

I väntan på återträff!

Det var några månader sen vi åkte från Rås. Vi har (förhoppningsvis all) återfunnit oss i vardagen, några jobbar, några går i skolan och några hittar på helt egna saker. Jag personligen är tillbaka på jobbet och har hunnit sortera alla minnen och efter stor möda även alla bilder och jag längtar faktiskt tillbaka till lägret. Det var fantastiskt roligt!

Nu sitter jag i väntan på ett såg som ska ta mig söder ut mot Linköping och sedan mog Berg och Muggebo. Det är äntligen dags för årets återträff!

/Jenka

lördag 31 juli 2010

Efter Leklägret - Från en förstaårsdeltagare

Nu har det gått några dagar sen mitt första lekläger någonsin var över. Under de nästan två veckor vi var på lägret har jag lärt mig väldigt mycket om utvecklingsstörda, andra människor i min omgivning och även om mig själv.

Innan lägret skulle jag tittat snett mot en utvecklingsstörd person. Nu efteråt kommer jag att se på ett annat sätt på en utvecklingsstörd person när jag möter någon.

En annan sak som var riktigt bra var gemenskapen. Första dagen kände man sig välkommen och det blev absolut inte sämre länre fram under lägret. De aktiviteter som anordnades för alla funktionärer på kvällarna var helt suveräna.

Jag ångrar inte en sekund att jag åkte på lägret och ska försöka åka nästa år igen. Om jag inte kan delta hela lägret kommer jag och hälsar på.

/Martin Sylvan

måndag 19 juli 2010

Efter lägertankar av en veteran

Så, då var återigen ett Lekläger avslutat. Gästerna har åkt hem, materialet hoppackat, gården städad och alla vi ledare som jobbat med detta under året har också åkt hem. Första dygnet är skönt. Skönt att få komma hem till de nära man saknat, skönt att få ta en sån där lång dusch man aldrig hade tid med under lägret. Skönt med rena kläder.

Men sen. När allt det ovan är uppfyllt och det första behaget har lagt sig, då kommer tankarna. Efter lägertankarna. Under alla mina 16 år har det varit likadant, det är efter lägret man tänker. Det är då tiden finns för begrundan och utvärdering och det är då de nya idéerna föds. Det är då man längtar tillbaks till alla sina lägervänner, nya som gamla, det är då man minns alla underbara stunder man haft tillsammans. Men det är också då man blickar framåt. Det är då man minns det "Vi ses nästa år" man sagt och hört vid alla avsked. Det är då, eller rättare sagt nu, det börjar.

Nästan ett helt år ligger framför oss innan Lekläger 2011 drar igång, men redan nu under hösten kommer planeringen att starta. Lägerchefer ska utses, riktlinjer och mål ska dras upp. All information ska tas fram och hela den stora maskin som heter Lekläger ska sättas i rullning. I år har vi ännu en sak att sätta tänderna i då Tranås Kommun bestämt sig för att använda Rås Gård till annat i framtiden har de sagt upp samtliga hyresgäster, så även oss. Det innebär att vi under hösten behöver finna en ny underbar plats för vårt kära läger. Men vi misströstar inte! Vi har gjort detta förr och vi vet hur det ska gå till. Dessutom, får vi hjälp ifrån alla er som läser detta med tips och kontakter så tror vi att det kommer att bli en lättare match att hitta den nya gården. Gården där Leklägret kommer att hållas.

/David Strömmare

Vi ses!

Vi medhjälpare och ledare tackar för oss!
Vi har haft ett fantastiskt läger och vi längtar tills nästa år då vi ses igen!

foto Pelle

Fortsätt gärna kolla in på bloggen, det kommer att komma upp bilder samt en del tankar och funderingar från andra lägerdeltagare.

Må väl!

/Jenka

På kvällarna...

Kl 21.00 går gästerna och lägger sig. Det kan ta lite olika lång tid att komma i säng men alla behöver det. Det är fullt ös jela dagarna och för att orka ett helt läger så måste man sova. Och efter kl 21.00 får medhjälpare och ledare lite tid att varva ner.... eller varva upp. Vi hde filmkväll, spelat guitar hero och en kväll bestämde sig Fegga, David och Conny sig för att anordna en fotbollsmatch med lite speciella regler.



Nästan mål!!!

Jazzi i närkamp
Titti i mål. Har det ganska lugnt för tillfället.
Liten möter stor. Anna möter Nicklas i närkamp
Ut i skogen. Gränserna är liiite oklara.
10 armhävningar...
En kväll blev det tårttävling. Vi delades upp i fem olika lag som alla fick en bricka, tårtbotten och pengar att köpa ingredienser till tårtan för.

Ingredienserna dukades upp på ett bord och varje lag fick ett i taget komma fram och titta vad som fanns att fylla tårtan med.
Längs bak Fegga och David som höll i tävlingen och auktionen.
Framför sitter domarna Conny, Jenka, Storscout, Johan och Jazzi.Domarna skulle ge sin bedömning i bland annat kreativitet, smak, utseende, samarbete och fjäsk.
Auktionen började. Vissa föremål blev dyra, andra osålda. Ett lag lyckades ropa in två vispar.
Ett lag var ganska oense om vad de ville ha på tårtan och vad de behövde för att göra den.
Tårtmakarstart. Max i full gång med den relativt dyra elvispen.
Maria, Ida, Elexandra, Emelie och Erik i full gång med sin tårta.
4 av 5 lag.
Färdiga tårtor. Några var finare än de smakade, andra var godare än de såg ut.
Domarna gör en sista bedömning av utseende, kreativitet och smak. Lag nr 4 kom tillslut ut som vinnare med sin tårta som jag har för mig hette "Kärleksstigen"

På kvällarna glömmer man lite bort hur trött man är och att man kanske egentligen borde gå o lägga sig. Men när det är så många roliga människor att umgås med så går man gärna inte och lägger sg. Trots det så går dagarna jättebra (oftast) och varje dag bjuder på någonting nytt att prata om och skratta åt på kvällen och dagen efter och om några veckor och om ett år.
/Jenka
foto Jennie L

Att gå vilse och avslutning

Onsdagen 14 juli började det verkligen kännas att det inte var långt kvar av lägret. Förmiddagen ägnades åt att packa gästernas packningar. Det innebär att man går igenom packlistan, stämmer av så att allting finns med och sedan springer kring hela lägret och letar efter det som fattas. Det kan finnas i tvätten, vid duscharna, i matsalen, på logen eller någon annan stans där man inte kommer ihåg att man varit. Har man otur har man glömt det vid badplatsen o då är det bara att gå en lite längre promenad för att leta där. Och hittar man det inte där så får man leta i grannens packning. Det brukar gå ganska bra att få rätt sak i rätt packning, men det tar hela förmiddagen.

På eftermiddagen så skulle vi gå ett spår där man vi fick lära oss hur man gör om man går bort sig i skogen. Till det så behövde vi halband eller armand som vi kunde hänga i träden och visa att vi är i närheten. Rolle och Kristian tillsammans med Jazzi och Emeli

Patrik och Sami tillsammans med Linus, Johanna och Erik.




Barnen var också med. Alex och Anso hjälps åt med ett armband.
Conny och Jonatan har gjort varsitt halsband.

Malin kom över dagen och fick chans att prata med Carola och Kristian.

Joel var nöjd! De har hängt ihop sedan många år!

På kvällen var det dans igen.

Och Sami avslutade med Amy Diamond! Vi var några stycken som fällde en tår, det var jättefint!
"Sista-Kvällen-Lägerbål"




Fegga, Carola och Johan sjunger Fader Abreham
Patrik sjunger Min häst den har gula öron.
Sami håller tal till alla sina nya och gamla vänner. Vi var ganska många som grät då med. Det var så fint och vi lovar dig Sami att vi ska tänka på dig jättemycket tills nästa år då vi ses igen!
Tillslut kom avslutningscermonin. Lägercheferna delade ut knopar, robansknopar. Robansknopen står för vänskap och det är en gammat tradition att dela ut den i slutet av varje Lekläger. Den passade förr och den passar lika bra nu.

Lägercheferna håller tal
Kramringen


Och så en intervju med Kristian.
Ännu en dag till ända. Den sista med gästerna. Ett år tills de kommer igen!
/Jenka
foto Jenka

Tunnelboll, Vattenkrig och Sturefors Gillet

På tisdagen den 13 juli började dagen med en skattjakt. Den tog oss runt lägerområdet och i slutet så kunde vi hitta skattkistan som innehöll örngott. Örngotten fick vi sedan måla som vi ville! Efter lunch kände vi att vi behövde aktivera oss lite fysiskt. Tunnelboll är en gammal tradition på lägret och den togs upp igen. Alla som ville fick vara med och vi sprang och rullade bollen mellan benen tills vi inte orkade längre.

Här står Sami först och har precis rullat iväg bollen bakåt.


Det krävs att man håller koll på bollen så den inte puttas ut åt sidan.

Carola är överlycklig när det är hon som ska ta sig fram med bollen längst fram och rulla den bakåt.

Det har varot otroligt varma dagar. Som varmast tror jag att vi hade 35-36 grader i skuggan. Så nu när det fanns tid över så var det en självklarhet att vi skulle ha vattenkrig! Vi kastade vattenballonger och sprutade med sprayflaskor och sprang i vattenspridare. JÄTTESKÖNT!!!


Rolle kastar vattenballong på Maria.



Patrik

Kristian

Carola överfaller Jennie!

Efter vattenkrigen kom regnet. Det öste ner! Det brukar inte uppskattas med regn på läger men det var fantastiskt skönt!!! Titti, Fegga, Frida och jag gömde oss under taket utanför vandrarhemmet. Några var i matsalen, några var på logen, några var i duscharna och några sprang omkring i regnet och bara njöt av svalkan!

På kvällen komm Sturefors Gillet förbi. De hade med sig så vi kunde pyssla, måla på fina figurer och göra andra roliga saker att ta med hem. Rolle har målat en fisk.
Sami har målat en fågel, eller idolen Michael Jackson.
En av tjejerna från Sturefors Gillet
Fler från Gillet

Carola gör som vanligt det hon tycker bäst om. Hänger med de söta pojkarna! De hjälpets åt att måla alla tre.

Sen fick vi lära oss att dansa folkdans tillsammans med Gillet.



Så var ännu en rolig dag till ända. Ett jättetack till Sturefors Gillet som kom till oss och visade vad de brukar göra tillsammans. Vi hoppas vi ses nästa år igen!
/Jenka
foto Jenka