Varför gör vi det här?

Idag är det på dagen exakt en vecka sedan jag lämnade Lekläger 2013. Det är fredag natt och imorgon bitti återgår jag till mitt vanliga jobb, ett semestervikariat inom handikappomsorgen på Tranås kommun.
Den senaste veckan har varit ett enda virrvarr för mig, känslor av tomhet, rastlöshet och saknad blandat med en stor trötthet.

Det har varit ett slitsamt läger, det är alltid mycket att stå i. Journätter, tidiga morgnar, värkande kroppar, trötta huvuden. Men jag älskar det och jag kommer tillbaka år efter år och har tänkt fortsätta med det tills jag stupar. Varför?

För att jag älskar den här killen. Det här är jag och R. R är min Lekläger-bästis, första året jag åkte på Lekläger var R i min patrull och det var kärlek från första ögonkastet. Vi funkar så bra ihop, vi skrattar, dricker kaffe, snackar skit och busar. Pratar om flickor R är förtjust i, om den där ångesten man kan få ibland, om vilken kaka som är godast och varför det är så snyggt med gröna kläder.
Den här lilla gubben har stulit mitt hjärta och varje gång han skickar mig ett vykort under året börjar jag längta. Längta efter Leklägret.

Alla dessa människor som kommer tillbaka år efter år som bor på gruppboenden eller i lägenheter runtom i landet med personal, assistenter och föräldrar som är med dom överallt får under en stund på sommaren vara som en "vanlig" människa. Tälta, träffa kompisar, bada, dansa, lära känna nya människor, åka till stan, leka pirater, pyssla, spela fotboll och ha semester. Den trötthet och det slit jag gör under de här två veckorna ger jag gärna i utbyte mot den glädje jag upplever i R och allas andras ansikten när jag får se dom leka och ha roligt.

De band man knyter här är så genuina och speciella, jag har aldrig fått den känslan i ett annat sammanhang. Mitt hjärta går sönder varje år när ni åker hem, men jag blir också så glad över att se vad tiden betytt för er, att jag gjort ett avstamp i era liv och bidragit med något. Puss på er allihopa, vi ses nästa år.


/Lojs

Disco!

God morgon!

Häromkvällen hade vi disco uppe på logen, alla skakade loss ordentligt och blev rejält varma.
Som ni kanske märkt har jag själv inte fotat så mycket i de senaste inläggen utan istället deltagit mer i aktiviteterna eftersom det funnits andra med fotovana på området. Den här sviten med bilder tycker jag är jättefin, den har i mina ögon verkligen fångat känslan av Lekläger. Små saker som jag har svårt att sätta ord på. Man ser buset, värmen och ömheten. Händerna som möts i mitten av rullstolarna är en så fin detalj, så simpelt motiv egentligen, men med en symbolik som dröjer sig kvar.
Bilderna är tagna av David Strömmare

Såpa+Presenning= Skoj!

När det var sådär fruktansvärt varmt häromdagen satte Uffe och David upp en presenning i ena backen som sen dränktes i vatten och såpa. Det blev en himla rutschkana och var riktigt uppskattat av både gäster och medhjälpare. Bilderna är tagna av David Strömmare

Temadagen- ur en gästs perspektiv

Hej!
Som en del av er trogna läsare märkt är det en av våra gäster på Leklägret som brukar få springa runt med min kamera och fota. Niclas heter han och på Temadagen sprang han runt med min kamera och dokumenterade en del av dagens händelser. Så här tänkte jag förmedla hur det ur en gästs perspektiv ser ut när man har strandhäng vid havet, fikar i Linnesalen och strövar runt omgivningarna.

Temadagen- Pirater!

ARRRRRR!
Ja, det är så man säger hej på piratiska vet ni väl?

Idag är det ganska regnigt och svalt på Marsbäcken, lägret börjar gå mot sitt slut och gästerna har börjat packa sina väskor. Vi har haft dans, lekar och avslappning på logen och ikväll ska vi träffa knuttarna från Perseus MC som har sin lokal precis härintill.
Men innan dess tänkte jag leverera en bildbomb från Temadagen :)

Årets tema var (som ni kanske redan listat ut) Pirater. Jag hade till min hjälp ett helt gäng småpirater, närmare bestämt sisådär 13 stycken, som hjälpte mig på aktiviteter under dagen och förgyllde det hela med sin entusiasm och energi. Ni vet sådär som bara barn kan.

Vi kör igång!
På morgonen var plötsligt den svenska flaggan mystiskt utbytt och det hissades istället en piratflagga uppe på by. I skogen hördes ljudet av ett gäng som sjöng "Sjörövar Fabbe" för full hals och några typer i bandanas och med svärd och pistoler kom ut ur skogen. Det var Marsbäcken-piraterna som skulle visa upp sin fina skatt, en hel burk full med rubiner.

Men vad nu? Vilka är dom där filurerna?

Det är dom fruktade piratbröderna Rödskägg och Svartskägg! De sju havens fasa!

Och dom sticker iväg med skatten :(

Tusan också, den där skatten skulle ju användas till en stor fest som vi skulle ha tillsammans. De där nedrans piratbröderna kommer säkert bara köpa smågodis för alla pengar och få hål i tänderna och ont i magen. Vad ska vi göra? Nu är det dags för handling, Marsbäcken-piraterna får helt enkelt träna upp nya medlemmar till sitt rövarband. Bandanas till alla som vill vara med!

 Alla bilderna som varit hittills i inlägget är tagna av Martin Bernandersson

Alla fick genomgå olika stationer under förmiddagen för att bevisa att de verkligen klassade in i vårt piratgäng. Här sitter några och övar sig på att berätta och ljuga ihop episka historier. Till sin hjälp hade de ett antal bilder för att trigga igång fantasin.

En annan aktivitet var att göra svärd, vad är väl en pirat utan sin värja?

Andra test våra deltagare utsattes för var en vattenstafett, piratfrågesport, skattsökande och självklart mycket övande på att säga ARRR. Däremellan hann vi med diverse piratlekar, fika och mat.

Bilderna som kommer nu är tagna av Elin Ekaterina

Framåt eftermiddagen hördes ett himla oljud nere från havet. Det var piratbröderna och deras styrman som försökte fly till sitt piratnäste med vår skatt i sin båt.

Men de var inga klipska sjörövare direkt. De hade ju glömt knyta loss båten! Så vi tog i allihopa för kung och fosterland och drog i repet.

Och vet ni vad som hände? Klantskallarna trillade ur båten! Och simma det kunde dom inte heller, så vi kastade ut en livboj och räddade dom för dom gnällde så fasligt.

 Nu var allt som det skulle, skatten var vår igen och med en inte allt för stor majoritet bestämde vi oss för att förlåta piratbröderna. De var inte så tuffa och elaka när det kom till kritan, de var mest klantiga och kunde inget annat yrke än sjöröveri.

Nu var alla glada och slöt fred med varandra och dagen avslutades med en stor grillfest, tjoho!

Tack för en fin dag allihopa! ARR!

/PiratLojs och hennes småpirater